En vidsträckt önation

Det är fortfarande mycket tidigt på morgonen när Amirul Mukminin kysser sin fru adjö och lämnar huset. Det nygifta paret flyttade in i sitt första gemensamma hem för några veckor sedan. Gatorna i Banda Aceh vaknar precis till liv. Bilar, pickuper och allestädes närvarande mopeder tillför soundtracket till staden. Bärandes på en låda full av reservdelar och en liten samling verktyg, ser Amirul efter bussen som ska ta honom till Blang Pidie i Aceh Barat Daya. Denna morgon är bussen full. Resenärer nedlastade med bagage pressas in i sätena. Men Amirul har inte bråttom. Han vet att tio timmar eller mer sittandes i bussen i den tropiska värmen kommer att bli tufft. Det är hur lång tid det tar att göra den 350 kilometer långa resan till sjukhuset i Blang Pidie. Kvällen innan ringde sjukhuset och sade att det fanns tekniska problem med en av dialysmaskinerna. För Amirul innebar detta arbete. Teknikern har fulla ansvaret för underhållet av 120 dialysmaskiner i hela Aceh-regionen. Totalt sett täcker Amirul åtta sjukhus, av vilka några finns i extremt avlägsna städer.

Resan till Blang Pidie tar Amirul genom det tropiska landskapet i den indonesiska ön Sumatra. Han gör långa resor som denna flera gånger i månaden. För att ta sig till sjukhus nära hemmet använder han sin motorcykel.

Efter den långa, mödosamma resan på den överfulla minibussen når Amirul äntligen sin destination. Sjukhuspersonalen väntar på honom och ger honom ett varmt välkomnande. Teknikern tillåter sig inte tid för en paus, utan går direkt till jobbet. När allt kommer omkring, vet han hur brådskande varje maskin behövs här.

Vårdnätverket för dialyspatienter i Indonesien är väldigt ojämnt. Endast 25 000 av uppskattningsvis 100 000 patienter med njursjukdom får adekvat behandling. Den dåliga vårdnivån speglar tillståndet i landets sjukvårdssystemet. I genomsnitt finns det bara sex sjukhussängar och en läkare för varje 10 000 invånare. Sjukvårdskostnader står för cirka tre procent av bruttonationalprodukten. Det är lågt till och med för en tillväxtekonomi.

Sedan millennieskiftet har Indonesien försökt att förbättra sjukvården för sina 240 miljoner invånare. År 2014 tog landet ett stort steg framåt genom att införa ett sjukförsäkringsprogram för alla indonesier. Även de 60 till 70 miljoner människor som lever i fattigdom och i de mest grundläggande omständigheter har nu råd med medicinsk hjälp. Under de närmaste åren siktar landet på att tillgängliggöra denna vård för alla invånare på önationen – ett gigantiskt projekt för den multietniska staten. Detta förutsätter en utvidgad infrastruktur, särskilt på landsbygden. En av de största utmaningarna är Indonesiens geografi: Landet består av 17 500 öar, varav mer än 6 000 är bebodda. Medan 60 procent av indoneserna bor på huvudön Java med sin huvudstad Jakarta, är många andra öar mycket glest befolkade och isolerade.

Ön Kundur i Malackasundet är en av dessa avlägsna öar. Två eller tre gånger i veckan väntar Husin Maidin utanför sitt hus tidigt på morgonen, under palmerna vid vägkanten, bara några meter från stranden. Dialyspatienten tittar efter sin granne, som kommer för att plocka upp honom på sin skoter. Resan till hamnen tar cirka 45 minuter. Härifrån måste Husin hinna med färjan till grannön Karimun, där närmaste dialysklinik är belägen.

Under stormiga och ombytliga förhållanden kör inte färjan, och han måste vänta en dag eller två innan han kan åka till kliniken igen. När han kommer tillbaka hem efter en lång dag av behandling, är han trött och utmattad. ”Jag skulle vilja tillbringa mer tid hemma, eftersom min fru behöver hjälp sedan hon fick en stroke”, säger Husin Maidin.

Fresenius Medical Care har varit aktiv i Indonesien sedan år 2000 och är nu marknadsledande inom dialysprodukter i landet. Till dagens dato har företaget installerat över ett tusen moderna hemodialyssystem, liksom dialysmaskiner, vattenbehandlingssystem och tillbehör. Företaget levererar till ungefär hälften av alla kliniker. I Jakartas storstadsområde driver Fresenius Medical Care ett dialyscenter som en del av ett offentligt, privat partnerskap. Efterfrågan på medicinteknik väntas öka i allmänhet som följd av det nya universella sjukförsäkringsprogrammet. Den indonesiska regeringen har beslutat att kraftigt öka kapaciteten på sina sjukhus och att göra det lättare att bygga privata kliniker. Dialyspatienter kommer också att kunna dra nytta av det.

Med tanke på detta, har Fresenius Medical Care en viktig uppgift i att utbilda klinisk personal för hantering av dialysteknik. Det är därför Tri är på dialysavdelningen på sjukhuset på ön Karimun samtidigt som Husin Maidin. Hon är nu ansvarig för att lära de anställda hur man utför dialys och förmedla de praktiska färdigheter som behövs för att hantera maskinerna.

Tri är en viktig del av Fresenius Medical Cares arbetslag i Jakarta, där hon främst arbetar. Men hennes arbete innebär också regelbundna besök till andra kliniker, såsom på ön Karimun där hon är nu. Hon täcker i stort sett hela Indonesien. Detta är inte alltid lätt för henne, som hon upptäckte dagen innan hon gav sig ut på sin resa till ön. En av färjorna var sen, så hon missade den sista anslutande båten. Sent på kvällen lyckades hon ordna en privat överfart. Men Tri har sedan länge erfarenhet med att hantera alldagliga reseproblem som detta i Indonesien.

Förutom sitt arbete, har Tri ett starkt socialt engagemang. När tsunamin slog till år 2006 reste hon till den hårt drabbade staden Padang för att arbeta som volontär. Som medlem av den taiwanesiska hjälporganisationen Tsu Chi International Medical Association har hon också hjälpt till med konsekvenserna av flera allvarliga jordbävningar. År 2014 fick hon ännu en vårdlegitimering som gjorde det möjligt för henne att avancera i sin karriär. Amirul har liknande ambitioner för framtiden. Genom hårt arbete reparerade han för en tid sedan dialysmaskinen i Blang Pidie. En elektronisk komponent fick bytas ut, men det innebar inget problem för den unga tekniker. Han har, med stort engagemang, bekantat sig med funktionerna i de högteknologiska maskinerna. ”Men jag vet fortfarande inte tillräckligt. Jag vill lära mig mycket mer om dem”, säger han och beskriver på så sätt sin ambition att vara med och utveckla ett bättre sjukvårdssystem och ge sin fru och sig själv bättre förutsättningar i livet.